Har suttit bänkad framför teven hela kvällen och tittat på minnesstunden för Michael Jackson.  Jag har alltid gillat hans musik men har väl aldrig varit något större fan. Trots det har jag blivit berörd av hans död och följer allt som skrivs i tidningarna. Har väl först nu kommit på hur stor han var och hur bra musik han gjort.

Tyckte minnescermonin var jättefin och får väl erkänna att tårarna inte var långt borta under flera tillfällen. När hans dotter Paris höll tal kunde jag inte hålla mig längre utan det blev lite snyftigt i soffan. Stackars flicka!

Konstigt hur man kan känna sorg över någon man inte känner, men när man ser hur älskad han var av familj och vänner är det svårt att inte göra det.

Nu ska jag fortsätta kvällen med att se Dangerous Tour.

Vila i frid Michael Jackson