Blir lite dåligt med uppdateringar, men har så mycket annat som är roligare att styra med. Är ju full fart med tre barn hemma och jag älskar det!

Olivia har hunnit bli 10 dagar nu om jag inte räknar jättetokigt vilket jag säkert gör. Skyller på min amningshjärna. Hon är så otroligt snäll och är alltid nöjd. Skrika vet hon inte hur man gör för hon har inte skrikit sen hon titta ut ur magen. Hon gnyr bara och ropar till när det är något och jag är där rätt snabbt då så hon hinner väl aldrig bli förbannad. Men det kommer väl förr eller senare. Amingen funkar sådär. Eller själva amningen i sig funkar kanon. Alla sår har läkt och jag har massa mjölk och Olivia har bra tag och allt sånt. Problemet är att hon äter så lite och för sällan. Sist på bvc hade hon iallafall gått upp tillräckligt för att slippa tillägg men nu tycker jag det verkar gå segare igen. Ska dit på torsdag igen och hoppas hon har ökat lite mer. Som jag sagt förut är det så ovant med en bebis som inte vill äta dygnet runt och mycket. Hon är så pytteliten i mina ögon jämfört med hur hennes systrar var. Det är inte bara jag som tycker hon är liten utan dom flesta blir förvånade när dom får höra att hon vägde 3,7 kg när hon föddes eftersom hon ser så liten ut. Har även hört att det kanske var fel på vågen hehe.
Nu ligger hon och sover och det har hon gjort precis hela dagen förutom när jag måste väcka henne för att amma. Min lilla trötta flicka! Förvånas över hur man kan känna så starkt för en människa som man aldrig träffat. Älskar henne så enormt mycket och hennes systrar också såklart, men det är väl rätt självklart!

Vill så gärna få ihop en förlossningsberättelse men jag får ladrig orken att skriva en. Men det kommer!