Rubriken beskriver ganska bra vad mitt liv innehåller just nu.

Jag och Olivia kämpar på med amningen. Hon har varit lite trött och slö från start och orkar inte riktigt amma. Idag har det fungerat bra och det känns skönt. Vi fick en tid på bvc imorgon för att se att hon inte minskar mer i vikt. Hon vägde 3735 g när hon föddes och var alltså inte så liten som läkaren trodde. När vi åkte hem från bb vägde hon 3520 g och nu är jag rädd att hon väger ännu mindre. Hon är den första av mina bebisar som storlek 50 är för stort för. Har för första gången lycktas få sår av amningen och och det gör så fruktansvärt ont att jag inte kan amma på den sidan såren sitter. Där får jag pumpa ur istället. Tur jag har mycket mjölk så att det räcker att ge från ena sidan. Med tanke på att hon inte äter så mycket är jag sprängfylld hela tiden och måste pumpa ur det värsta trycket ibland för att stå ut. Allt det här känns lite tugnt för mig då det alltid funkat probelmfritt för mig att amma förut. Men jag ger mig inte för jag ska amma och tänker inte ge upp redan.

Idag har jag varit lite ostabil i humöret och tjuter för dom mest konstiga sakerna. Inte alls likt mig, men det är ju vanligt när man precis fått barn och händer ju dom flesta. Jag är alltså inte det minsta ledsen utan det är andra saker som gör det. Förut fick jag ett sms av Jeppe där det stod att han älska mig och då var det kört hehe. Lite pinsamt!

Kiara har visat lite svartsjuka och är lite förändrad i humöret. Tycker så synd om henne och vi gör allt vi kan för att hon inte ska behöva känna så. Det ÄR lättare när det är tätt mellan barnen för Bianca visar inte det minsta svartsjuka och Kiara gjorde det inte heller när Bianca föddes. I den åldern förstår dom ju inte på samma sätt. Vi håller tummarna för att det ska gå över.

Min älskade sambo och min underbara lillasyster åkte idag till stan tillsammans med Kiara och Bianca för att inhandla trosor åt mig. Jag har fortfarande för ont för att åka ner själv. Jag behövde trosor med hög midja som är så fruktansvärt fullt. Men hellre det ett tag än alla dom andra jag har som sitter precis över snittet. Aj, aj, aj. Underbara som dom är kom dom hem med lite mammapresenter åt mig. Byxor, tröja, trosor, skor och hårfärg. Det var mycket uppskattat från min sida. Dom köpte även sandaler åt Kiara och Bianca. Behövs i värmen!

Något jag inte klarar mig utan just nu är panodil. Såret på magen stramar och gör rätt ont utan smärstillande, men det blir bättre och bättre för varje dag. Alla som anser att ett kejsarsnitt skulle vara en lättare väg till att få barn kan ju gå och hänga sig. Visst, under själva ingreppet var det rätt lyxigt att ligga där och få bebisen levererad, men det gör hemskt ont efteråt och tar mycket längre tid att återhämta sig. Jag har gått igenom både vanlig förlossning och kejsarsnitt och det är ungefär lika jobbigt. Nu föredrar jag kejsarsnitt eftersom smärtan efter går att kontrollera på ett annat sätt. Mitt snitt var en helt underbar upplevelse.

Trots oro och smärta och allt det andra så är jag lyckligare än jag någonsin varit. Jag har tre underbara döttrar och det är mer än jag någonsin kunnat drömma om. Jag är så otroligt stolt över dom! Jag njuter verkligen av att ha en bebis hemma. Olivia är jättesnäll och nöjd för det mesta och luktar underbart gott. Jag kan ligga och bara titta på henne i flera timmar. Mitt liv är så underbart! Sen att jag har världens bästa och gulligaste sambo gör bara saken ännu bättre!

Min syster var här och häsla på i söndags. Hon bor i stockholm. Hon tog massa fina bilder på barnen och jag älskar dom här två på min underbara Bianca.