Idag fick vi träffa en annan läkare. Han var helt underbar och förstående. Nu ligger hon som hon ska så något kejsarsnitt blir det inte. Däremot berätta jag för honom att jag är rädd för förlossningen och ännu mer nu när hon snurrar runt där inne. Utan att vi ens behövde be om det föreslog han igångsättning. Han kolla hur pass mogen jag är och det visa sig att livmodertappen är 4 cm lång och hård och jag är öppen för ett finger. Alltså är jag helt omogen och han trodde inte förlossningen skulle komma igång av sig själv på länge. Han förklara det som att jag helt enkelt är en sån som går över tiden och mognar sent. Han klämde på bebisen och fråga hur stora mina tidigare barn har varit. Lillfisen i magen uppskatta han som liten så det blir spännande att se. I vilket fall som helst tyckte han inte det var några som helst problem att sätta igång förlossningen och fråga om vi ville börja direkt. När ha sa att vi kommer få barn i natt i såfall blev jag lite nervös och blek. Behöver få komma hem först och packa allt och förbreda mig lite. Så imorgon klockan 8 kommer jag bli igångsatt. På beräknat datum :) Eftersom jag är så pass omogen så ska dom först sätta in en ballongkateter som ska göra att jag öppnar mig lite. Därefter tar dom hål på hinnorna och sätter värkstimulerande dropp. Kan tydligen bli intensivt och jobbigt, men nu vet jag att jag kommer få ryggbedövning iallafall. Så någon gång imorgon kommer jag få snusa på vårat tredje underverk. ÄNTLIGEN ser jag ett slut på denna jobbiga graviditet. Behöver jag säga att jag är skitnervös?

Det gäller verkligen att träffa på rätt läkare ibland. Största anledningen till igångsättningen är att hon inte ligger stilla vilket kan vara farligt ifall det skulle starta. Men han var även väldigt förstående angående min oro och rädsla och ville hjälpa mig.