Sofia ville ha en beskrivning av plankan så jag ska försöka beskriva den.




Plankan är en statisk övning. Man ska stå i den positionen ovan (armbågarna under axlarna och på tårna) i 3x60 sekunder. Till en början kan man stå på knäna istället för tårna. Jag orkar ännu inte stå på tårna och kör än så länge bara 3x30 sekunder. Jag kör den morgon och kväll. Det är viktigt att man inte svankar. Hoppas du förstår min beskrivning.

Jag har under tre dagar kört en magövning som kallas plankan. Det är helt otroligt vilket resultat det redan har gett. Man ser en jättestor skillnad på bara tre dagar. Magmusklerna har hamnat på rätt plats igen och håller in allt som finns inne i magen. Åhhh, vad jag älskar plankan!
Ett hett tips för en degig mammamage!

Jag har lärt mig en läxa. Använd solskydd!!!!!!! Vi var på landet igår och jag har bränt mig rätt ordentligt. Jag brukar i stort sett ALDRIG bränna mig så jag brukar strunta i solskydd, men inte i fortsättningen. Jag kan visst också bränna mig ordentligt.
Barnen hade iallafall solskyddsfaktor 50 på sig och trots ett par timmar i solen är dom lika bleka som vanligt :)

Har varit nere på stan en snabbis och klippt luggen. Den hängde ner i ögonen och irriterade. För en gång skull lyssna hon som klippte och kapa inte av halva luggen på mig utan den är precis ovanför ögonen.

Har tagit bort lösenordet på bloggen. Får se om den där människan som bråka sist har gett sig eller om hon börjar igen. testar utan ett tag iallafall.

I eftermiddag ska vi till Valla i linköping och leka. Hoppas Kiara och Bianca tycker det är kul.

Vi har ännu inte skickat in papper på vad Olivia ska heta. Olivia är ju sjävklart hennes tilltalsnamn, men vad hon ska heta mer har vi inte riktigt varit 100 % säkra på. Eller Carol ska hon få heta efter Jeppes mamma. Vill gärna ha med något släktnamn i tjejernas namn och Kiara och Bianca heter Marie efter min mamma så det kändes självklart att Olivia ska få farmors namn. Sen vill vi även ha ett tredje namn så det blir samma som storasystrarna har. Dom heter Kiara Ängla Marie och Bianca Lycka Marie. Vi fundera på Lina ett tag efter mig, men det låter så tråkigt. Men så idag har vi äntligen bestämt hela hennes namn. Olivia Myra Carol ska hon heta. Så nu ska vi skicka in papperna.

Nu är köket till barnen äntligen färdigt och såhär blev det:

Ska snart lägga mig.
Sitter och tittar ner på min minsta dotter som precis ammat och nu sover djupt i min famn och inser hur lyckligt lottad jag är. På lite mindre än tre år har jag fått tre underbara döttrar. Är helt galet när man tänker efter, men alldeles underbart. Dom är värda allt slit och allt jobb det innebär att ha tre små. Än så länge är det faktiskt inte det minsta jobbigt. Inte värre med tre än vad det var med två. Olivia hänger liksom bara med. Åhhh vad jag älskar min flickor!!!

God natt

Olivia har varit varig i sina ögon under en rätt lång tid och jag har sagt att det är ögoninflammation. Sen har flera sagt att det är det inte alls utan att det beror på att bebisar har trånga tårkanaler. Nu är det ju inte så lite det har runnit i hennes ögon och visst är det ögoninflammation. Hon har nämligen gett det till båda sina systrar så nu har dom det allihopa.  Olivia börjar iallafall bli bättre i sina ögon.

Idag har Olivia varit vaken nästan hela dagen. Bara sovit småstunder. Hon totalvägrar att ligga för sig själv eller sitta i babysittern. Hon vill bli omkringburen hela tiden och man får inte sitta stilla hehe, så det är bara att göra som fröken vill och gå runt med henne. Jag anser att man inte kan skämma bort en fyra veckor gammal bebis med sånt. Klart hon vill ha närhet min lilla älskling. På måndag blir hon en månad och då ska vi till bvc. Gissar att hon väger runt 4,5 kg.

Kiara är kvar hos sin pappa och kommer hem imorgon. Han ville ha henne och det är väl lika bra hon stannar där ifall det var magsjuka hon hade. Så slipper smittan gå runt här hemma. Har verkligen ingen lust med det! Längtar tills imorgon för jag saknar henne massor.





Jag och Olivia

Kiara åkte till sin pappa igår och tanken var att hon skulle komma hem hit igen idag och följ med oss och fira midsommar. Men tidigt imorse hade hon vaknat och kräkts så Pontus var snäll och ställde in sitt firande och stannar hemma med Kiara. Nu verkar hon må bra, men vill inte chansa ifall det är magsjuka. Så hon får stanna hos honom över helgen. På ett sätt är det skönt att jag slipper spyor och sånt men samtidigt vill jag inget hellre än att få hem henne.


Min syster var här igår och tog lite fina bilder på Bianca och Olivia.




Kiara var ju inte hemma så jag får lägga ut lite bilder på henne en annan dag.

Visst är dom lika?

Bianca


Olivia

Olivia tyckte det var dags att gå upp klockan 04.00 idag. Så här sitter vi och glor medans resten av familjen sover. Jag är tjutfärdig av trötthet. Hon har vaknat den här tiden dom senaste dagarna. Hoppas hon bryter den vanan snart för jag kommer inte orka sen när jag ska vara ensam med barnen. Amma på natten och tidiga mornar tar livet av mig, men det är ju så livet med en bebis är och det blir ju bättre med tiden.

Idag fick jag sovmorgon och vakna 9.30 av att Jeppe kom in med frukost. Så gulligt av honom!

Igår var vi på Ikea och handla lite saker. Kiara och Bianca fick en varsinn ryamatta i vitt till sina rum. Blev jättefint! Kan ju låta galet att köpa vita mattor till ett barnrum men vi har provat dom flesta färger och det blir lika skitigt oavsett färg. I en ryamatta göms ju skiten lite iallfall under allt lurv hehe.

I förrgår öppna Bolagret här i norrköping för er som missat det. En inredningsaffär i samma prisklass som Ikea men med lite annorlunda stil. Jag älskar den affären och är så glad att den har öppnat här för då slipper jag åka till stockholm när jag vill ha något därifrån. Så där var jag och köpte lite saker också.

Har diskuterat mitt sår på magen med Jeppe hela förmiddagen. Det varar fortfarande lite från två små ställen och det luktar lite skumt ( jätteäcklig information ). Han tycker jag ska åka upp och visa det igen, men det tycker inte jag. Hatar sjukhuset! Jag har iallafall tvättat rent och tejpat ihop det fint igen. Blir det inte bättre får jag väl ringa igen. Det ser fint ut för övrigt. Är bara ca 1/2 cm på två ställen där sårkanten har vänt sig lite utåt som inte vill läka. Inget kul!

Nu vakna Bianca hör jag. Ska ta upp henne och sen ska jag mäta hennes fönster och sy en gardin IGEN. Är inte nöjd med den förra jag sydde. Har köpt sååå fint tyg ( ganska dyrt tyvärr ). Sen ska vi fixa med Kiaras mini diskbänk och få ordning på hennes minikök. Har äntligen hittat en rostfri skål i lagom storlek som ska bli diskho. Ska sy ett draperi till hennes diskbänk också och sen ska jag sy vimplar åt tjejerna som ska hänga högt uppe på väggen. Ska ta lite bilder när allt är färdigt sen!

Näää, ta upp Bianca var det!

Kiara är på dagis en timme just nu. Barnen som ska byta avdelning firas av idag så hon fick gå och vara med den timmen. Här hemma njuter vi av lugnet under tiden. Låter kanske elakt, men det är sanningen. Kiara har kommit in i den omtalade 3-års trotsen. Det är fruktansvärt jobbigt, både för oss och henne. Utbrotten avlöser varandra och hon har rent ut sagt blivit uppkäftig. INGET är bra! Jag känner inte igen min dotter längre. Vet att det här är en period som alla barn går igenom så det är bara att bita ihop. Jag blir ledsen och frustrerad när hon blir det för jag vet inte vad jag ska göra. Hon blir så arg och ledsen att hon skakar och det går inte att få kontakt med henne. Gör så ont i hjärtat att se henne så upprörd. Igår satt jag mig brevid henne på golvet och väntade ut henne. Efter att hon skrirkit och kastat sig en bra stund kom hon och kröp upp i mitt knä och ville bli tröstad. Min älskade lilla unge! Blev tufft för henne att få en till lillasyster och komma in i trotsperiod samtidigt. Hon är ju bara en liten storasyster och det får man försöka tänka på så att man inte ställer för stora krav på henne.

Nu på morgonen har jag och Olivia varit på sjukhuset. Jag har fått en liten infektion i snittet och lite av sårkanten har vänt sig utåt. Är jättesvårt att förklara hur. Iallafall så fick jag hjälp att tvätta av det och tejpa ihop det fint. Nu ska jag vara uppmärksam på om jag börjar känna mig hängig eller får feber. Alltid ska det vara något som krånglar!!

Olivia har börjat fokusera blicken nu och älskar när man sitter och pratar med henne. Jag bara väntar på första leendet och jag har bestämt att jag ska få det första :P
Hon har börjat bli lite gnällig på kvällarna och vill vara nära hela tiden. Helst vill hon att man ska gå runt med henne. Amningen funkar väl bra nu. Hon äter fortfarande inte så mycket, men går upp precis tillräckligt mycket för att det ska vara okej. Nu är hon uppe på 3,7 kg igen (födelsevikten) och är 52 cm lång. Hihi, hon är verkligen våran lilla flicka. Både Kiara och Bianca låg en bit över medel vid samma ålder medans Olivia ligger lite under. Dom kunde ha 62 i kläder men Olivia har ännu inte vuxit i 56. Så olika det kan vara!! Fast jag tror och hoppas att hon drar iväg snart hon också. Tycker det känns lite tryggare med ett barn som man vet äter ordentligt och har lite hull.

Jag har klipp Biancas hår så nu är den hemska hockeyfrillan borta och håret är jämnlångt runt om. Känns mycket tjockare och det känns som hon fick mer hår fast jag klippte av en liten  bit. Jättesöt blev hon iallafall!

Nu ska jag snart åka och hämta Kiara. Blir ju kul att få med henne hem när hon bara fått vara en timme på dagis. Kommer inte vara populärt. Inte kan jag bära henne heller om det behövs för att få med henne pga det dumma såret på magen.

Jag har inte stått på en våg sen Olivia låg i magen eftersom vi inte har någon, men idag kom mamma hit med sin.
Blev så glad när vågen stanna på 64,5 kg. Två dagar innan Olivia föddes vägde jag 75,3 kg så jag har tappat ca 10 kg på 12 dagar :) Har bara 4,5 kg kvar till inskrivningsvikten. Sen vill jag ner ett par kg till! Än så länge har jag ju inte kunnat röra så mycket på mig och jag bara längtar tills jag får börja träna igen.
Magen börjar gå tillbaka den också, men det är en liten bit kvar. Man ser hur den krymper för varje morgon. Fast den är fortfarande rätt mjuk hehe.
Jag trivs inte med min kropp alls när jag är gravid. Jag trivs bäst med mina barn utanför magen. Det betyder väldigt mycket för mig att jag börjar få tillbaka min kropp!


Tre timmar innan Olivia föddes


12 dagar efter förlossningen

Har lagt in bilder från operationen. Gjorde dom klickbara ifall någon tycker sånt är otäckt!

Torsdagen den 21 maj klockan nio var tanken att jag skulle bli igångsatt. Jag kunde inte alls sova den natten utan satt uppe vid datorn och läste om hur det gått för andra som blivit igångsatta. Blev mer uppskrämd än vad jag redan var inför förlossningen. Läste att det var vanligt med kraftiga, intensiva värkar som kommer utan uppehåll.

På morgonen åker vi in till förlossningen och jag är sååå nervös. Klarar först inte av att gå in utan vi sitter på en bänk utanför och jag känner paniken komma. Börjar redan här fundera på att lägga ner allt och åka hem. Till sist får Jeppe med mig in och vi möts av våran barnmorska Åsa. Vi får komma in i ett undersökningsrum och jag får ligga med ctg en halvtimme. Jag säger inte mycket under den halvtimmen men känner enorm ångest och vill bara springa därifrån. Vågar inte riktigt säga till Jeppe hur jag känner, men klämmer då och då fram "jag vill inte". Jag tänker tillbaka på Biancas förlossning och minns smärtan såväl. Ännu mera ångest och panik. När läkaren kommer in och ska berätta vad vi ska göra här näst blir det för mycket och jag bryter ihop. Jättepinsamt tycker jag! Först nu vågar jag berätta hur rädd jag är och har varit under hela graviditeten. Läkaren är jättegullig och förstående och säger att hon ser hur rädd jag är. Hon förklarar iallafall lite om hur det kommer att gå till och berättar om vilken smärtlindring dom kan ge mig. Tyvärr lugnar det mig inte alls. Utan att jag behöver be om det föreslår hon kejsarsnitt som alternativ. Kan inte beskriva hur lättad jag blir i det ögonblicket. Hon säger också att en igångsättning på någon som är så rädd och inte vill inte är någon bra idé. Vi får lite vidare information om hur ett kejsarsnitt går till och jag får med mig lite papper och någon sorts svamp med tvål på som man ska tvätta sig med. Klockan 06 morgonen efter ska vi komma tillbaka. Vi åker ut till Ingelsta shopping och möter min syster som är barnvakt.

Sover väl inget vidare den natten till fredagen heller men är iallafall betydligt lugnare. Klockan 04.30 går jag upp och duschar med det jag fick med mig hem. Fixar med det sista. Min mamma som ska vara barnvakt kommer 05.30. Jag och Jeppe åker glada in till förlossningen igen. Det regnar lite! Nu vet vi att det inte är många timmar kvar tills vi får träffa våran bebis. Inne på forlossningen får vi komma in på ett rum och jag får direkt byta om till någon typ av vit skjorta/nattlinne och lägga mig i en säng. Sedan sätts ctg och efter det sätter dom kateter och dropp. Jeppe får lite kaffe.


Klockan 7 får vi veta att vi ska rulla till operation klockan 7.30. Vi sitter och småpratar och är nervösa i en halvtimme. 7.30 kommer dom och hämtar oss (jag får åka säng).



När vi kommer in på operation får Jeppe byta om till gröna kläder och han känner sig så manlig haha. Vi får ligga och vänta en liten stund. Sedan kommer det en narkossköterska och någon mer som jag inte minns vad hon var. Dom hjälper mig över på en stenhård säng och jag får en varm filt över mig. Sedan rullas jag in i operationsrummet. Jag ligger likblek och stel som en pinne och är lite rädd. Sedan går allt väldigt fort.




Dom sätter ekg och massa annan övervakning på mig. Sedan kommer narkosläkaren och sätter spinalbedövning på mig. Alla är imponerade över min lilla mage och hur lätt jag kan sitta med ryggen böjd haha. Själv sitter jag blek och vågar knappt svara när dom pratar med mig :P Det är väldigt mycket folk i rummet. Runt sju stycken tror jag.
Det tar inte lång tid förrän bedövningen tar. Det börjar krypa i benen direkt och jag får lägga mig ner. Eftersom bedövningen tar så pass högt upp kan det kännas svårt att andas ( jag märkte inte av det ) så jag får en syrgasmask.



Dom tvättar min mage och barnmorskan kollar hjärtljuden. Dom kollar också om jag känner att det blir kallt när dom droppar vatten på mig, men det gör jag inte. Dom spänner upp ett skynke framför mig och Jeppe. Han sitter hela tiden på en stol uppe vid mitt huvud.



Jag ligger där och mår alldeles utmärkt. Tycker bedövningen är så skön och jag känner mig avslappnad. Hör hur dom pratar på andra sidan skynket och hör "nu börjar vi". Känner hur dom gör något men det gör inte ont. Jag far lite fram och tillbaka och när jag hör dom suga ut fostervatten börjar jag tjuta för jag vet att det är så nära. Känner ett tryck på magen ( det enda som är lite obehagligt). Några sekunder efter det hör vi våran älskade bebis skrika.





Den 22 maj klockan 08.30 föds våran älskade Olivia!




Känslan och lyckan är precis densamma som vid en vaginal förlossning. Barnmorskan kommer runt med henne och jag får titta och pussa lite på henne. Det har vi filmat men eftersom jag tjuter så tycker jag det är pinsamt att lägga ut här haha. Men det är så kul att ha första mötet med henne på film.

Sedan får Jeppe följa med in till ett rum brevid där dom kollar Olivia och styr lite. Själv ska jag bli ihopsydd och får ligga och vänta. Hör Olivia skrika i rummet brevid och vill bara att dom ska komma med henne, vilket dom gör efter en stund. Jag får ligga med henne på bröstet medan dom syr igen mig.









Här har jag börjat få tillbaka färgen i ansiktet



När allt är färdigt får vi åka tillbaka till förlossningen. Olivia vägs och mäts. 51 cm lång och 3735 g.

Sedan får vi åka över till bb och det är nu det jobbiga börjar. När ryggbedövningen från operationen börjar släppa börjar det göra ont i snittet, men värst av allt är eftervärkarna. Det är nästan som att behöva gå igenom en förlossning med värkar. Kan inte ligga stilla och jag kan inte röra mig heller. Under första dygnet får jag morfinsprutor och tabletter regelbundet. Älskar morfinsprutorna och försvinner bort lite hehe. Jeppe får stanna kvar över natten eftersom jag inte kan gå upp ur sängen. Klarar inget själv och måste be om hjälp för att byta binda. Tycker det är så förnedrande men personalen är jättegullig och säger att det blir så efter ett kejsarsnitt. Får ha min kateter kvar tills dagen efter så jag slipper springa upp på toaletten. Klockan 21 på kvällen vill dom att jag ska försöka komma upp på benen och eventuellt duscha. Trodde inte det skulle bli några problem eftersom jag inte har så ont då pga allt smärtstillande jag har fått. Vad fel jag hade! Jag hinner bara komma upp i sittande ställning för att förstå hur jobbigt det kommer bli. Smärtan i snittet är fruktansvärd, men jag tänker inte ge upp och med hjälp av personalen kommer jag på något sätt upp på benen. För att snabbt bli nerkastad på sängen igen haha. Får ett blodtrycksfall och håller på att svimma och blir illamående. Dom tippar hela sängen bakåt för att jag ska få lite blod till huvudet. Efter det tänker jag att det aldrig kommer gå och känner mig rätt ledsen. Det blev ingen dusch den kvällen utan Jeppe får hämta blöta tvättlappar åt mig istället. Kände mig så äcklig och smutsig. Personalen lovar mig att det kommer att gå bättre dagen efter och jag försöker lita på det.

På lördagsmorgonen kommer en gullig undersköterska in och jag ska upp igen. Har fått morfin innan och den här gången kommer jag upp och in i duschen. Så underbart! Det gör hemskt ont i snittet men jag klarar av det iallafall. Sedan är det bara att ge sig upp ur sängen lite då och då under dagen. Tredje dagen kan jag gå ganska så bra och får äntligen åka hem. Idag 10 dagar senare gör det inte så ont längre, men känner mig rätt handikappad iallafall. Är så orörlig och det stramar och kliar i snittet, men det blir bättre och bättre. Min mage börjar bli platt igen och snittet är jättefint. Det syns knappt och ser slätt och fint ut.

Jag ångrar inte att det blev ett kejsarsnitt för det var en jättefin upplevelse och allt var så lugnt och kontrollerat. Men om jag nu någon gång skulle bli gravid igen så vill jag lägga upp en förlossningsplan i tid och gå och prata om min rädsla och försöka mig på en vaginal förlossning. Man mår så mycket bättre efteråt!

Blir lite dåligt med uppdateringar, men har så mycket annat som är roligare att styra med. Är ju full fart med tre barn hemma och jag älskar det!

Olivia har hunnit bli 10 dagar nu om jag inte räknar jättetokigt vilket jag säkert gör. Skyller på min amningshjärna. Hon är så otroligt snäll och är alltid nöjd. Skrika vet hon inte hur man gör för hon har inte skrikit sen hon titta ut ur magen. Hon gnyr bara och ropar till när det är något och jag är där rätt snabbt då så hon hinner väl aldrig bli förbannad. Men det kommer väl förr eller senare. Amingen funkar sådär. Eller själva amningen i sig funkar kanon. Alla sår har läkt och jag har massa mjölk och Olivia har bra tag och allt sånt. Problemet är att hon äter så lite och för sällan. Sist på bvc hade hon iallafall gått upp tillräckligt för att slippa tillägg men nu tycker jag det verkar gå segare igen. Ska dit på torsdag igen och hoppas hon har ökat lite mer. Som jag sagt förut är det så ovant med en bebis som inte vill äta dygnet runt och mycket. Hon är så pytteliten i mina ögon jämfört med hur hennes systrar var. Det är inte bara jag som tycker hon är liten utan dom flesta blir förvånade när dom får höra att hon vägde 3,7 kg när hon föddes eftersom hon ser så liten ut. Har även hört att det kanske var fel på vågen hehe.
Nu ligger hon och sover och det har hon gjort precis hela dagen förutom när jag måste väcka henne för att amma. Min lilla trötta flicka! Förvånas över hur man kan känna så starkt för en människa som man aldrig träffat. Älskar henne så enormt mycket och hennes systrar också såklart, men det är väl rätt självklart!

Vill så gärna få ihop en förlossningsberättelse men jag får ladrig orken att skriva en. Men det kommer!