Doris löper för första gången. Hon börja igår kväll och det blir bara värre. Hon skriker och ställer upp sig så fort man kommer nära. Tar man i hene blir hon helt till sig och börjar kuttra. Tycker så synd om henne för det måste vara jobbigt. Trots att man tycker synd om henne går det inte att undvika att bli irriterad när hon gapar sådär. Just nu får hon vara i hallen och köket en stund så vi får vila öronen. Tycker inte om att stänga ut henne egentligen, men nu var det välbehövligt. Hon ska naturligtvis kastreras så fort som möjligt. Hon börjar bli riktigt fin nu. Svansen är jättestor och tjock och hon börjar bli stor. Vi har äntligen fått henne att sluta bajsa på golvet. Vi provar någon sand som är mer som sågspån eller pellets eller hur man ska beskriva och den verkar hon tycka om. Luktar inget heller. Sen har vi bytt foder åt henne så hennes mage fungerar bättre nu.

Kiara är hos sin pappa i helgen så det är jättelugnt här hemma. Bara pipfia att ägna sig åt, men hon sover nu. Måste ju bara säga att när hon inte gnäller är hon världens underbaraste.