Igår var vi på gårdsfest på Kiaras förskola. Det var trevligt men väldigt blåsigt. Barnen sjöng för alla föräldrar och sen var det tipspromenad och massa andra aktiviteter. Man kunde grilla korv och lite annat. Alla barn som gick tipspromenaden fick en heliumballong. Kiara valde en med Byggare Bob på.

Var även på bvc igår och Olivia hade ökat lite för lite i vikt precis som jag misstänkte så vi ska tillbaka imorgon igen. Har hon inte ökat tillräckligt då så måste jag ge henne tillägg, men amningen har funkat perfekt idag så jag tror det går åt rätt håll nu. Så skönt! Tyvärr har hon redan åkt på någon förkylning och är täppt i näsan och nyser. Stackars lilla gumman! Hon är ju inte ens en vecka gammal. Bianca är förkyld så jag vet inte om hon har smittat henne med något.

Idag var jag på utvecklingssamtal. Kiara sköter sig alldeles utmärkt på dagis och fick mycket beröm. Hon är nu ledig resten av sommaren och när hon börjar igen så är det på en ny avdelning. Hon kommer vara ledig i 11 veckor så det är rätt lång tid. Men personalen höll med oss och tyckte också hon ska få ha långt sommarlov när hon har chansen. När vi sedan jobbar kommer hon ju inte barnen ha den möjligheten.

Nu vill Olivia ha mat!

Rubriken beskriver ganska bra vad mitt liv innehåller just nu.

Jag och Olivia kämpar på med amningen. Hon har varit lite trött och slö från start och orkar inte riktigt amma. Idag har det fungerat bra och det känns skönt. Vi fick en tid på bvc imorgon för att se att hon inte minskar mer i vikt. Hon vägde 3735 g när hon föddes och var alltså inte så liten som läkaren trodde. När vi åkte hem från bb vägde hon 3520 g och nu är jag rädd att hon väger ännu mindre. Hon är den första av mina bebisar som storlek 50 är för stort för. Har för första gången lycktas få sår av amningen och och det gör så fruktansvärt ont att jag inte kan amma på den sidan såren sitter. Där får jag pumpa ur istället. Tur jag har mycket mjölk så att det räcker att ge från ena sidan. Med tanke på att hon inte äter så mycket är jag sprängfylld hela tiden och måste pumpa ur det värsta trycket ibland för att stå ut. Allt det här känns lite tugnt för mig då det alltid funkat probelmfritt för mig att amma förut. Men jag ger mig inte för jag ska amma och tänker inte ge upp redan.

Idag har jag varit lite ostabil i humöret och tjuter för dom mest konstiga sakerna. Inte alls likt mig, men det är ju vanligt när man precis fått barn och händer ju dom flesta. Jag är alltså inte det minsta ledsen utan det är andra saker som gör det. Förut fick jag ett sms av Jeppe där det stod att han älska mig och då var det kört hehe. Lite pinsamt!

Kiara har visat lite svartsjuka och är lite förändrad i humöret. Tycker så synd om henne och vi gör allt vi kan för att hon inte ska behöva känna så. Det ÄR lättare när det är tätt mellan barnen för Bianca visar inte det minsta svartsjuka och Kiara gjorde det inte heller när Bianca föddes. I den åldern förstår dom ju inte på samma sätt. Vi håller tummarna för att det ska gå över.

Min älskade sambo och min underbara lillasyster åkte idag till stan tillsammans med Kiara och Bianca för att inhandla trosor åt mig. Jag har fortfarande för ont för att åka ner själv. Jag behövde trosor med hög midja som är så fruktansvärt fullt. Men hellre det ett tag än alla dom andra jag har som sitter precis över snittet. Aj, aj, aj. Underbara som dom är kom dom hem med lite mammapresenter åt mig. Byxor, tröja, trosor, skor och hårfärg. Det var mycket uppskattat från min sida. Dom köpte även sandaler åt Kiara och Bianca. Behövs i värmen!

Något jag inte klarar mig utan just nu är panodil. Såret på magen stramar och gör rätt ont utan smärstillande, men det blir bättre och bättre för varje dag. Alla som anser att ett kejsarsnitt skulle vara en lättare väg till att få barn kan ju gå och hänga sig. Visst, under själva ingreppet var det rätt lyxigt att ligga där och få bebisen levererad, men det gör hemskt ont efteråt och tar mycket längre tid att återhämta sig. Jag har gått igenom både vanlig förlossning och kejsarsnitt och det är ungefär lika jobbigt. Nu föredrar jag kejsarsnitt eftersom smärtan efter går att kontrollera på ett annat sätt. Mitt snitt var en helt underbar upplevelse.

Trots oro och smärta och allt det andra så är jag lyckligare än jag någonsin varit. Jag har tre underbara döttrar och det är mer än jag någonsin kunnat drömma om. Jag är så otroligt stolt över dom! Jag njuter verkligen av att ha en bebis hemma. Olivia är jättesnäll och nöjd för det mesta och luktar underbart gott. Jag kan ligga och bara titta på henne i flera timmar. Mitt liv är så underbart! Sen att jag har världens bästa och gulligaste sambo gör bara saken ännu bättre!

Min syster var här och häsla på i söndags. Hon bor i stockholm. Hon tog massa fina bilder på barnen och jag älskar dom här två på min underbara Bianca.

Jag vet att det står fel på Kiara. Det är min snälla syster som fixat  så fint så jag kan inte ändra själv. Hon fixar nog till det så fort hon kan!

Jag har inte riktigt orken att sitta och blogga. Ska försöka få ihop en förlossningsberättelse och berätta allt. Men just nu vill jag bara ta det lugnt och njuta med min familj!

Kan inte sova längre. Vakna vid 4 och har bara legat och vridit på mig. Jag är så fruktansvärt rädd och vill inte alls längre.
Har gått och oroat mig för förlossningen precis hela graviditeten och nu är jag där. Vill inte vara med om smärtan igen, vill aldrig mer behöva uppleva den. Men på något sätt måste hon ju ut! På förlossningen vet dom iallafall om hur rädd jag är och jag kommer förhoppningsvis få så mycket hjälp för att klara av det som bara går. Försöker se resultatet av det hela framför mig, men det är många timmar dit så det är svårt just nu.

Tack för alla lycka till! Nästa gång jag skriver här är jag mamma till 3. Helt otroligt!

Blir så nervös av att bara sitta hemma och vänta. Samtidigt vill jag inte göra något annat helle för det förvärrar bara min foglossning och jag vill slippa ha ont av den imorgon. Har suttit och läst om igångsättning. Finns många som har negativa upplevelser at det, men också många som har positiva. Jag väljer att inte lyssna så mycket på vad andra tycker eftersom alla förlossningar är olika. Jag får ta det som det kommer och bilda min egen uppfattning om det. Läkaren sa att det är mycket lättare att sätta igång en omföderska och det går oftast bättre. Kroppen känner igen det och vet vad den ska göra. Vi får väl se!!

Mitt största problem just nu är mina älskade barn. Kiara åkte till Pontus nu och kommer vara där tills bebisen är född. Bianca ska min mamma och syster hjälpas åt att ta hand om. Hade velat ha Kiara hemma så länge som möjligt idag egentligen. Kommer sakna barnen något enormt. Bianca ska jag mysa med hela kvällen.

Ikväll ska vi ladda upp med en pizza!! Kommer inte bli så mycket sånt sen för då ska alla gravidkilon bort!!

Idag fick vi träffa en annan läkare. Han var helt underbar och förstående. Nu ligger hon som hon ska så något kejsarsnitt blir det inte. Däremot berätta jag för honom att jag är rädd för förlossningen och ännu mer nu när hon snurrar runt där inne. Utan att vi ens behövde be om det föreslog han igångsättning. Han kolla hur pass mogen jag är och det visa sig att livmodertappen är 4 cm lång och hård och jag är öppen för ett finger. Alltså är jag helt omogen och han trodde inte förlossningen skulle komma igång av sig själv på länge. Han förklara det som att jag helt enkelt är en sån som går över tiden och mognar sent. Han klämde på bebisen och fråga hur stora mina tidigare barn har varit. Lillfisen i magen uppskatta han som liten så det blir spännande att se. I vilket fall som helst tyckte han inte det var några som helst problem att sätta igång förlossningen och fråga om vi ville börja direkt. När ha sa att vi kommer få barn i natt i såfall blev jag lite nervös och blek. Behöver få komma hem först och packa allt och förbreda mig lite. Så imorgon klockan 8 kommer jag bli igångsatt. På beräknat datum :) Eftersom jag är så pass omogen så ska dom först sätta in en ballongkateter som ska göra att jag öppnar mig lite. Därefter tar dom hål på hinnorna och sätter värkstimulerande dropp. Kan tydligen bli intensivt och jobbigt, men nu vet jag att jag kommer få ryggbedövning iallafall. Så någon gång imorgon kommer jag få snusa på vårat tredje underverk. ÄNTLIGEN ser jag ett slut på denna jobbiga graviditet. Behöver jag säga att jag är skitnervös?

Det gäller verkligen att träffa på rätt läkare ibland. Största anledningen till igångsättningen är att hon inte ligger stilla vilket kan vara farligt ifall det skulle starta. Men han var även väldigt förstående angående min oro och rädsla och ville hjälpa mig.

Igår när vi gick och la oss låg hon med huvudet neråt. Jag kände det tydligt och kände även benen uppe i magen så jag är 100 % säker. Klockan 3 i natt vaknar jag av att magen är jättespänd och återigen har jag en stor rund boll under revbenen och det sparkar nertill. Hon har alltså snurrat och lagt sig snett IGEN. Nu på morgonen ligger hon med huvudet ner. Hur i helvete lyckas hon röra på sig så mycket? Jag trodde det var trångt där inne nu. Känns ju inte direkt lugnannde inför en förlossning att veta att hon snurrar hur hon vill där inne. Måste prata med dom om det idag. Jag som redan är rädd. Det här hjälper mig inte ett dugg!!

Var hos barnmorskan idag. När hon skulle känna hur bebisen låg upptäckte hon att hon vänt sig. Hämta ultraljud och titta med och mycket riktigt låg det ett huvud under mina högra revben. Blev skickade vidare till förlossningen för att diskutera kejsarsnitt. Efter lite klämmande på magen upptäcker dom att hon då lagt sig på tvären. Fick åka hem och avvakta och nu tror jag hon snurrat tillbaka och lagt sig rätt igen. Busunge! Var massa krångel och disskusioner uppe på förlossningen, men det orkar jag inte dra här. Ska iallafall tillbaka till förlossningen imorgon vid 9 och se så hon verkligen ligger som hon ska. Tyväär får man väldigt dålig information och Jeppe hann bli riktigt förbannad på dom. Ringde tillbaka när vi kom hem och frågade vad man ska göra ifall vattnet går eller allt startar. Det kunde tydligen vara jättefarligt då navelsträngen kan hamna i kläm så då måste jag lägga mig på rygg och ligga helt stilla och eventuellt ringa ambulans. Hade ju varit bra om dom sa det från början. Är en riktig snurrbebis jag har i magen och nu är jag rädd för att hon snurrar in sig i navelsträngen eller något. Det konstiga är att jag inte känner något alls när hon vänder sig. Enligt läkaren har hon tydligen gott om plats där inne. Får väl se hur stor hon är när hon tittar ut.

Helt plötsligt slår det mig att jag ska föda barn vilken dag som helst och paniken stiger. Jag är inte redo! Har fortfarande starka minnen från Biancas förlossning och jag minns smärtan så väl. Jag längtar, men jag vet inte om jag vågar igen. Jag är LIVRÄDD! Måste det göra så förbannat ont? Vet inte om jag vill längre :(

Idag konfirmerar (heter det så???) sig Jeppes bror. Efter lite övervägande här hemma valde vi att göra så att det bara är Jeppe som går till själva grejen i kyrkan. Jag och tjejerna blir hämtade och är med sen efteråt. Det kan ju bli långdraget i kyrkan och jag tror inte barnen klarar av att sitta stilla hela tiden och så börjar det precis när Bianca ska sova middag. Kiara klarar sig utan att sova middag, men Bianca blir så trött och ledsen om hon inte får sova.

Ska gå och göra mina döttrar sällskap i våran säng. Hör att dom hoppar och busar där och det brukar alltid sluta med att Bianca far i golvet.

Ikväll har jag och Jeppe varit på bio. Vi såg änglar och demoner. Jag tyckte filmen var sådär, blev bättre på slutet. Första halvan av filmen fatta jag ingenting och dessutom blev jag kissnödig efter bara tio min så jag satt och plågades av det i en timme. Efter en timme bestämde sig bebis att byta ställning och då lätta det något och jag kunde äntligen koncentrera  mig på filmen istället. Gå på bio som höggravid är inget jag rekommenderar och jag gör inte om det, men vi hade trevligt iallafall :)
Min snälla syster passade huliganerna åt oss. Tack så mycket!  Och vad dom haft för sig kan ni se och läsa i hennes blogg. Hon har även lagt ut film där. www.emiliaq.blogg.se.

Binkisen och jag är ensamma hemma. Kiara och Jeppe åkte till finspångs badhus för en stund sen.Jag har inte orken att följa med och att åka ensam med båda barnen till ett badhus är inget alternativ så Bianca fick stanna hemma med mig. Är mysigt att bara vara hon och jag. Hon blir helt annorlunda när vi är själva.

Har haft rätt jobbig "mensvärk" igår och även idag. Tyvärr händer inget mer än det. Förvärkar är verkligen ingen höjdare för det ger mig bara falska förhoppningar. Känner mig bara lurad när det avtar så jag har bestämt mig för att inte gå på det mer. När det drar igång på riktigt lär jag ju känna det.

Nu ska jag försöka städa lite med mina ballongfötter och ömma vader. Känns som växtvärk i vaderna. Antar att det beror på ökad belastning.

Det är så nära nu, men ändå så långt bort. Om tre veckor vet jag iallafall med säkerhet att hon är här för dom sätter ju igång förlossningen när man gått över tiden två veckor. Vi längtar massor!

Tänkte bara berätta att ingen bebis kommit. Har bara inte orkat uppdatera bloggen utan mina dagar går mest åt till att sova. Är fruktansvärt trött och försöker lyssna på kroppen och vila så mycket som möjligt. Det kommer behövas!

Jag menar naturligtvis inte alla 30+ mammor. Dom flesta är trevliga och gör ingen skillnad!!

Läser lite på familjeliv och blir lite upprörd.

Anser ni att man är  en bättre förälder för att man har ett fast jobb?
 Är man en sämre mamma bara för att man är yngre?

Undrar hur folk ser på mig egentligen? Inte för att jag bryr mig om det. Men jag är ung, arbetslös och väntar mitt tredje barn väldigt tätt inpå dom andra. Skulle vara kul att veta.

En barnmorska sa en gång att unga mammor är dom bästa mammorna. Man har inte hunnit få sig en bild av hur allt ska se ut och är mer öppen och tar saker som det kommer. Kan nog ligga något i det. Spyr på 30+ mammor som anser att dom på något sätt skulle vara bättre.

Att utbilda sig är aldrig försent. Jag har dessutom gott om tid att verkligen tänka ut vad jag vill göra. Mina barn är inget hinder!

Idag kände jag att väntan är för jobbig så vad gör man då? Jo, "svärmor" fick titta i sina spåkort. Jag kan inte låta bli att tro lite på det eftersom hon ofta har rätt.
Hon kunde iallafall se följande:
Den 20 maj kommer vi få en pigg och nyfiken flicka med mycket hår. Förlossningen kommer gå jättebra. Sen såg hon lite andra allmäna saker som att Jeppes och min kärlek är väldigt stark. Var massa andra saker också som jag inte orkar skriva ner nu. Ska bli så spännande att se om hon har rätt den här gången :)

Igår hade jag världens energi och städa och fixa här hemma. Idag har jag istället varit deppig och mest legat och sovit. Känner mig inte sjuk men all energi är borta och kroppen känns som gelé. Folk börjar bli otåliga på att vänta på bebisen och det gör mig lite småirriterad. Det är flera som frågar och jag förstår att folk är nyfikna, men såhär på slutet blir allt så känsligt. Mitt humör är inte det bästa och Jeppe får känna på det dagligen. Tur att jag har min älskade familj som får mig att bli glad :)

Kiara har varit på dagis idag. Dom var i väg på storsjung vid söderledskyrkan. Efter dagis tog vi det lugnt en stund och sedan åkte Jeppe iväg till sin mamma med tjejerna. Jag gick och la mig och sov IGEN!!!













Jag har lyckats få jordens sötaste barn!!

I lördags var vi och titta på när kossorna blir utsläppta på bete. Det är jätteroligt att se dom så lyckliga! Kiara var inte rädd för dom i år vilket hon var förra året, men när en ko bajsa framför henne tyckte hon inte det var så roligt längre.  Vädret var inget vidare och vi frös allihopa, men det var trevligt iallafall.











Kossorna var väldigt lyckliga, men lyckligast av alla var Jeppe!

Mina underbara döttrar!
(Synd att Jeppe ska ha fingret i vägen)


Hur söt får man vara då?


Min kaxiga sötnos


Det sägs att Kiara är lik mig, men jag själv ser det inte alls.
Jag om mina systrar som små. Jag till vänster.

I morse drog hela familjen till badhuset. Vi prova det i finspång och det var mycket bättre där tycker jag. Lite mindre vilket jag inte såg som något negativt. Man kunde sitta och fika precis vid kanten till barnpoolen och barnen kunde leka själva. Inte lika mycket saker som Bianca kunde klättra och ramla på och det fanns en större rutschkana som Kiara klara att åka själv. Det fanns även lite större rutschkanor och Kiara och Bianca åkte dom också, fast inte själva. En stor gul sa Jeppe gick jättesakta och att det var hellugnt för en tjockis som mig att åka i. Lita på honom och åkte iväg med Kiara. Vad vi inte tänkte på var att han hade stora badbyxor som stoppa upp all fart och det gör inte mina bikinitrosor. Jag åkte bara en gång!! Älskar sånt där i vanliga fall, men magen ska man ju vara rädd om. Fanns även en grön rutsckana som var svart inuti med färgade discolampor, men den fick inte barnen åka. Kom en pappa nersusande och bara skratta och sa att den här går fort. Jeppe drog med Kiara i något som hette forsen utan att han provat den själv först. Vilket han borde ha gjort för Kiara blev livrädd. Var tydligen starka strömmar som gjorde att dom for under vattnet ett antal gånger hehe. Tur att Kiara är så van vid vatten.
Själv satt jag i bubbelpoolen och slappa en stund, men fick sammandragningar till sist och gick upp. Tänkte att den kanske kunde starta förlossningen :P Barnen hade iallafall jättekul och det var jättelyckat! Vi packa våra saker och åkte hem när ungen vid bordet brevid började kräkas och pappan sen lät ungen gå och bada igen. Jag och kräks hör inte ihop! Men då hade vi redan hunnit bada två timmar och barnen var frusna så det var ändå dags att åka hem.




Kiara i favoriten som hon åkte MÅNGA gånger



Full fart!!



Kiara och Bianca




Jag avskyr att vara med på bild och ser alltid hemsk ut, men den här bjuder jag på.
Ser ni badbollen?


Bianca är av någon anledning bara med bakifrån. Skyller på Jeppe som har tagit alla bilder :P

Bianca har fått dagisplats på Armbandet :) Hon ska gå på Skallran där Kiara går nu. Är så glad att hon hamna där! Kiara flyttar över till avdelning Gungan samtidigt. Kommer nog bli jättebra för båda två, men jag har lite ångest över att min lilla Bianca ska börja.

Imorgon tänkte vi åka till finspångs badhus.  Jag har ingen större lust att visa mig i bikini bland folk, men får väl offra mig för barnens skull. Låter löjligt kanske, men magen är enorm och jag väger nästan 15 kg mer än jag brukar och jag trivs inte med det.

På lördag ska vi åka och titta på när korna släpps ut på grönbete. Vi gjorde det förra året och Kiara tyckte det var jättekul och kommer fortfarande ihåg det.

Idag är det exakt två veckor kvar till bf. 92 % av alla bebisar föds mellan vecka 38 och 42. Synd att mina ska tillhöra dom sista två veckorna...
Har redan fått förfrågningar om det kommit någon bebis eller om det är på g hehe. Med tanke på tidigare graviditeter kan ni väl ge mig fram till bf innan ni frågar iallafall :P. Ingen bebis har kommit och jag har ingen aning om ifall det är på g eller inte. Förvärkar har jag gott om, men det har jag haft länge nu. Det drar i magen och jag mår illa emellanåt, men mer än så är det inte. Men jag letar inte tecken då jag aldrig haft det med varken Kiara eller Bianca. Båda gångerna har vattnet gått helt utan några känningar innan.

Ikväll är Kiara lycklig! Hon har fått åka med sin pappa och välja ut en docka. Hon har valt en som gråter, rapar, säger mamma och snuttar på napp och vällingflaska. Hon älskar den, det gör inte vi andra!! När den dricker välling gör den blåsljud med näsan vilket är hemskt irriterande.
Dockan fick mig att tänka på vilka dockor jag hade som liten. Kommer ihåg Skrållan som man stoppa en skiva i ryggen på. Sen kom jag på en annan grej vi hade som små. Tror ingen i våran familj någonsin kommer glömma bort den galopperande väckarklockan! En väckarklocka i form av en häst. Det var något fel på den så den starta ofta mitt i natten och den lät högt. Gnägga och galoppera. Kan fortfarande se mina föräldrar komma springandes in i rummet för att stänga av den mitt i natten. Usch, så hemsk den var, men nu i efterhand är det riktigt roligt.

Idag var jag hos barnmorskan. Allt var bra! Tyvärr käns det inte alls kul att gå dit längre eftersom min barnmorksa är sjukskriven. Jag har lyckats få världens träligaste människa till barnmorska istället. Vill inte gå dit igen! Samtidigt tänker jag inte krångla med att byta eftersom jag bara har en gång kvar innan bf. Kan ju eventuellt bli fler gånger eftersom jag antagligen går över tiden. Jag får stå ut med henne. Huvudsaken är att jag får veta att bebis mår bra. Önskar så att hon ville titta ut snart!

Bebisar kommer visst inte på beställning! Det hade jag ingen aning om.

Ska snart till barnmorskan!

Hjälp, jag rinner bort! Jag är en sån människa som ALLTID fryser och brukar gå med stora täcken om mig här hemma. Men sen ett par dagar tillbaka är jag så fruktansvärt varm. Det bara rinner om mig och jag går och öppnar överallt. Jeppe som är varm av sig säger att det inte alls är varmt här hemma och att jag lider av kärringhetta. Själv tror jag det har med graviditeten att göra. Tur att duschen finns för det använder jag flitigt flera gånger om dagen.

Bianca fick hög feber inatt och mådde dåligt. Nu mår hon bättre igen iallafall. Hon har precis haft världens utbrott här hemma då Jeppe och Kiara åkte iväg och ska storhandla. Bianca är jordens största pappagris! Jag blir alltid avvisad när han är hemma och duger aldrig. Nu blev det ju bara jag kvar så hon nöjde sig med mig till sist så vi har suttit och myst i soffan en stund. Fröken är som mig och älskar att bli killad på ryggen. Det är inte ofta jag får dom här mysstunderna med Bianca så jag värderar dom högt! Just nu har jag svårt att ge Bianca egentid eftersom hon kräver en del och det orkar inte gravida mamman med längre. Kan t.ex inte åka iväg ensam med henne för det blir för mycket jagande och springande. Så vi tar dom chanser vi får att vara ensamma hemma istället.

Nu ska jag och Binksy ta tag i massa saker här hemma. Städa och vika tvätt. Sen ska jag fixa det sista med beisens saker för jag har bestämt mig för att föda i natt. För sånt får man ju bestämma själv!! Håll tummarna för mig :P

Idag har vi varit på dop. Det var Jeppes, systers, son Caspian som döptes och det var trevligt! Bianca hade lite svårt att sköta sig i kyrkan så hon och Jeppe fick gå ut efter en stund. Kiara skötte sig iallafall bra. Det märks att hon har mognat massor för nu förstår hon att man inte kan skrika och springa runt utan hon sitter oftast stilla när man säger åt henne. Visst kan hon trotsa hon också, men hon är väldigt snäll och det får jag ofta höra. Men det kan ju ändras snart hehe.

På bebisfronten är det rätt lugnt. Mina fötter är svullnare än nånsin ikväll. Har lite värk i svanken och lite av slemproppen har lossnat. Men det är ju tyvärr inget tecken på att något skulle vara nära, men det är ju kul att något händer iallafall. Det känns som magen hänger nere vid knäna nu och jag kan känna hur hon borrar ner sitt huvud. Det ilar och jag får som stötar. Det är ju så nära nu, men känns endå så långt borta. Bf om 18 dagar!

Här hemma råder total förvirring när Jeppe är ledig. Vi glömmer bort vilka dagar det är. Så skönt att hela familjen är hemma imorgon fast det är måndag.

Nu ska jag lägga mig på soffan i min ensamhet. Jeppe är ute och pysslar om sin älskade. Bilen!

Idag är båda barnen friska så vi tog en sväng till folkets park och titta på karusellerna. Trodde inte Kiara skulle våga åka då hon i vanliga fall är en liten fegis. Men hon åkte luftballonger och massa annat och hon lyste som en sol. Hon tyckte det var jätteroligt!
Bianca fick nöja sig med att stå kvar med mamma på marken. Tror inte hon får ut så mycket av karuseller än.
Nu har Kiara åkt till sin pappa så det blir en lugn helg.