Undrar en sak
Anser ni att man är en bättre förälder för att man har ett fast jobb?
Är man en sämre mamma bara för att man är yngre?
Undrar hur folk ser på mig egentligen? Inte för att jag bryr mig om det. Men jag är ung, arbetslös och väntar mitt tredje barn väldigt tätt inpå dom andra. Skulle vara kul att veta.
En barnmorska sa en gång att unga mammor är dom bästa mammorna. Man har inte hunnit få sig en bild av hur allt ska se ut och är mer öppen och tar saker som det kommer. Kan nog ligga något i det. Spyr på 30+ mammor som anser att dom på något sätt skulle vara bättre.
Att utbilda sig är aldrig försent. Jag har dessutom gott om tid att verkligen tänka ut vad jag vill göra. Mina barn är inget hinder!
Som ung förälder själv anser ju jag helt klart att det är en stor fördel att man är ung. Man orkar mer helt enkelt. Jag ser def inte ner på dig som har tre barn och är "arbetslös". Arbetslös dessutom. Du håller ju på att uppfostra två, snart tre jättefina flickor?! Jag tycker du är helt fantastisk som fixar det så bra som du gör. Nej du, de där 30+ mammorna som nu tycker vissa saker å det bestämdaste kan ta sig där det gör ont! :-)
Hoppas att din svärmor har rätt angående 20 maj, vad tufft det vore!! Åh, jag blir så bebissugen jag med :S (tvingar mig själv att läsa klart först men det är svååårt).
Jag tycker varken yngre eller äldre mammor är dåliga. Jag känner 30+ mammor och de är lika coola som oss. Fördomar tycker jag ligger hos en själv.
men jag tycker att just mammor, oavsett ålder är otroligt duktiga på att pika varandra. Och det blir jag trött på. Vi borde stötta varandra istället.
Jag tycker du är en jättebra mamma så skit i vad andra säger och tycker.
Jag har inte heller jobb förutom mitt sommarjobb då då. Vi vill ha en till eftersom Ellinor börjar bli stor nu, men just nu går det inte då inte Niklas har något arbeten och vi har inte råd när båda är arbetslösa.=( Det är skittrisst.
Hos er har ju iallafall Jeppe fast arbete och då fungerar det ju.
kram
Jag som ser så mycket nyblivna föräldrar är heelt övertygad om att "lagom unga" mammor har det mycket lättare, precis som du skriver, för att dom har lättare att anpassa sig och inte redan har en fast bild av hur deras liv ska se ut. "Nej mitt barn ska inte göra si eller så, han/hon ska minsann få anpassa sig efter hur vårat liv ser ut" är rätt vanligt bland äldre mammor som får det jättesvårt sen när dom inser att så funkar det ju inte.
Anledningen till att jag säger åt Millan att plugga klart o få jobb först är för att hon har ju redan påbörjat en utbildning o det är bättre o göra klart den innan dom hinner ändra för mkt på den. :)
Jag tycker du är grym som mamma! O är ju livrädd för att bli en sån där gnällig 30+ mamma ofrivilligt..
Håller med er storasyster där. Man ska göra som man själv vill, men jag som är ute i arbetslivet har upptäckt att allt blir svårare med barn. Visst är det inställning man har som gör att det blir vad man gör det till.
Men jag trivdes ju inte med att gå i skolan heltid och sen komma hem med läxor när jag bara vill ägna mig åt Ellinor. Jag hade verkligen önskat att jag hade börjat plugga direkt efter gymnasiet för då hade jag haft det klart tills Ellinor kom. Då hade jag idag säkerligen haft ett jobb som förskolelärare och hade kunnat gå ner till 75% som man får göra tills barnet fyllt sju år. och sluppit oroa mig över hur pengarna ska räcka och slippa arbetsförmedlingen i hälarna efter mig.
Nu tvingas jag jobba heltid i sommar för att jag inte har fast arbete. Jag får heller ingen semester, min andra sommar i rad utan semester.=,( Något jag vill unna mig som mamma, ha ledigt tillsammans och göra något roligt. det gjorde ju jag som liten med mina föräldrar om sommrarna, vi hyrde sommarstuga och gjorde utflykter. Jag vill ju göra det med min egen familj med.
Och det där med att resa, det är något just "jag" saknar. Niklas saknar det inte lika mycket som jag. och jag är inte en sämre mamma för att jag längtar efter att resa och ångrar att jag inte gjorde det innan. Jag ser att det aldrig skulle gå att flyga med Ellinor, inte på bra många år iallafall, vi som inte ens kan storhandla hela familjen utan att behöva jaga henne och så blir det tjaffs. Jag känner en längtan efter att se världen för att jag inte har sett nåt annat typ än Norrköping de senaste sju åren.
Men bara för det så skulle jag inte vilja leva utan Ellinor och jag skulle aldrig ångra henne.
Det är alltid lätt att vara efterklok. Barn skakar ju om livet ganska så rejält och nu tänker jag inte så mycket på att göra karriär utan mer på att hitta ett jobb med bra tider och då får man ju oftast kitjobb som städare, inga roliga arbetsupgifter plus att man är ensam och sliter kroppen och stressar som en dåre.
Men bara för att du och jag inte hade jobb när vi blev gravida så är ju inte vi sämre mammor för det. Vi är precis lika bra som alla andra bara att vi får kanske kämpa lite mer.
kram
När jag fick mina tre första barn på åttiotalet var det lätt att få jobb så då var det nästan självklart att ta det i den ordningen. I dagens samhälle med vår stora arbetslöshet kan man inte tänka på samma sätt. Ett barn behöver inte få en sämre uppväxt för att mamma/pappa är arbetslös. Vi har också ett socialt skyddssystem som gör det möjligt att överleva som arbetslös också. Inte på lika villkor men ändå. God ekonomi skapar inte automatiskt goda föräldrar utan det handlar om något helt annat.
Jag fick barn i åldern 22-27 men också som 37-åring och jag är övertygad om att alla mina fyra barn har fått samma uppfostran.
Men mamma, då visste ju du vid 37 vad det innebar att få barn oxå. Dom jag menar är dom som får första barnet i den åldern, dom jag ser HAR det svårt.
Att ha utbildning och jobb klart tror jag inte enbart är för barnets skull, utan mest för ens egen skull, för det är enklare så, och ett enklare liv ger ju en förälder med mer tid för sina barn.
Jag känner redan att jag börjar passera gränsen för att bli en gammal mamma.
