Idag är jag så glad. Klockan 14 ska jag nämligen hämta hem min älskade Kiara från dagis :)
Har varit utan henne en hel vecka!
Hon har varit på dagis mellan 6.15 - 16.30 mån,tis, och onsdag så det har varit långa dagar för henne. Vi byter till min vecka på torsdagar för att hon ska kunna få gå hem tidigare då och även vara ledig varje fredag. Till Pontus veckor byter vi på fredag eftermiddagen så han får alltid en dag mindre. Men det är helt okej för honom.

Jag var så sugen på oboy förut och försökte smyga med det så att Bianca inte skulle se. Synd bara att jag glömde oboy paketet framme hehe. Hon fick syn på det och ville naturligtvis också ha då. Tycker inte om att barnen dricker det egentligen. Bara massa socker i ju!

I helgen blir det att fixa här hemma. Jeppe ska slänga upp lite tapeter i vårat sovrum. Är inte så sugen på att ha Biancas turkosa fondvägg :P
Förra helgen måla jag om ena väggen i tjejernas rum. Fick MVG av Jeppe :). Är ju rätt svårt att få det jämt med färg. Eller hur Emilia? Men nu vet jag hur man ska göra för att få det snyggt :)
Det bästa jag gjort är nog att flytta ihop med en målare haha. Undra om Jeppe tycker likadant :P

Svar till Anna: Jag har själv svårt att se om dom fortfarande är lika, hehe. Dom flesta verkar tycka det iallafall. Du får avgöra själv :)


Bianca

Olivia

Har precis varit och lämnat Kiaras dagisväska. Dom ska på en liten utflykt imorgon och ha med sig lite matsäck så hon behövde den! Hon låg i sin säng och skulle sova när jag kom, men jag gick in och pussa och lukta lite på henne. Hon blev så glad och det kändes skönt att få säga godnatt till henne. Hon var glad även när jag gick!

Ska snart ut på en kvällspromenad med Annika! Skönt att kunna gå och prata i lugn och ro.

Tog lite bilder på Olivia idag, men det blir ju så suddigt med mobilen. När min syster Emilia kommer hem från sin USA resa ska hon minsann få ta igen allt fotograferande hon missat.

Olivia 4 månader

Vi står och stampar på ett och samma ställe när det gäller inskolningen. Känns inte som vi kommer någon vart och jag är precis slutkörd. Orkar snart inte mer.
Som om det inte räcker med att Biancas inskolning går åt helvete så har Kiara börjat bli ledsen också. Hon var ledsen igårkväll när hon skulle sova och ville inte till dagis. I morse bad hon också om att få vara hemma med mig istället. Hon hade blivit ledsen förra veckan och stått och titta ut över vilbergen och gråtit efter mig. Imorse kunde jag verkligen se hur hon ansträngde sig för att inte börja gråta och det var med glansiga ögon hon vinka hejdå.
Jävla skit rent ut sagt! Jag pallar inte med sånt här. Vill att mina barn ska vara glada. Det gör så ont i mig när det är såhär och jag kan inte hantera det!
Bläääää.
Älskar er så min gullungar!

Ord räcker inte till för att beskriva kärleken till sina barn. Eller hur?
Att få uppleva denna villkorslösa kärlek är så underbart fantastiskt och stort. Idag har den gjort sig påmind mer än vanligt.

Jag var med Bianca på dagis idag och Olivia fick vara hos mamma. Först lämna vi av Kiara som inte riktigt ville idag, men vinka ändå glatt i fönstert. Jag och Bianca gick bort till hennes avdelning och Bianca gick själv in idag. Ett stort framsteg! För er som inte vet har vi börjat om med Biancas inskolning då hon har blivit så fruktansvärt ledsen. Tidigare har jag fått bära in en precis skogstokig Bianca som gråtit till hon får kväljningar och kräkts. Men idag gick hon iallafall in själv, men sen tog det stopp. Bar iallafall in henne och gick runt och titta på alla leksaker och till sist kunde hon inte hålla sig från att leka. Gick så pass bra att hon faktsikt tog Lena i handen och följde med ut.
Igår fick jag känslan av att en del tycker vi daltar med Biancas inskolning. Men för mig känns det inte rätt att lämna en hysterisk och upprörd dotter. Varför ska jag göra det när vi har all tid i världen att ta inskolningen i hennes takt och få henne att känna sig trygg? Det är ett stort steg i hennes liv att börja dagis. Personalen är helt på min sida och stöttar. Dom är helt underbara!
Ute på gården får jag syn på en ledsen Kiara som sitter och gråter i sin frökens knä. Aj, aj i mammahjärtat då jag förstår att hon fått syn på mig och att det är därför hon är ledsen. Förskolan är uppdelad i småbarnsavdelningar 1-3 år och där går Bianca. Så Kiara går på en annan avdelning 3-5 år. Dom är alltså ute på två olika gårdar och tyvärr hade Kiara lyckats se mig på långt håll. Binacas fröken är iallafall gullig och går över och frågar hur det är. Jag kände inte att jag kan låta Kiara stå på andra gården och gråta för att hon ser mig leka med Bianca. Hon blev iallafall glad igen till slut. Hade hon inte blivit det hade hon fått komma över och varit med oss istället.

När Bianca hade som roligast avbröt vi och gick hem. Hehe, låter väl taskigt men det är bara för att hon ska känna att det är kul och vilja komma tillbaka. Ringde min mamma och får veta att hon har en ledsen Olivia där. Flaskan och mormor dög visst inte för fröken utan det ska vara mamma och tutte.

För mig är jag bara mamma Lina. En vanlig mamma som inte kan utföra några mirakel. Men för mina barn är jag något mer än så och det fick jag verkligen känna på idag och det är så stort. Jag är mina barns trygghet och precis så som jag kände för mina föräldrar när jag var liten känner mina barn för mig. Trots att jag ibland känner mig otillräcklig osv så vet jag att mina barn inte vill ha någon annan mamma än mig. Mammagrisar är dom allihopa! Är så underbart att få känna att det är mig dom helst vill vara med och kommer till när dom behöver tanka på med lite trygghet.
Mycket svammel blev det nu men ni andra mammor förstår nog hur jag känner.

Åhhh, jag har nog världens bästa granne. För jag antar att det är du Helen som nyss mosa i massa mama tidningar i min brevlåda hehe. Gullig du är!


Våran fina katt Doris är idag hos veterinären och blir kastrerad. Jag ska strax fixa i ordning en låda och lite mat och ställa i vårta sovrum så att hon kan få vara för sig själv när hon kommer hem. Kan nog bli lite jobbigt för henne med barnen om hon har ont.

Olivia bara växer och växer och jag hinner inte med. Hon blir snart fyra månader och jag som tyckte det var igår hon föddes.
Hon griper efter saker och när hon får tag i något åker det direkt in i munnen. Hon har även börjat göra försök till att vända från rygg till mage, men kommer bara runt på sidan än så länge.

Våran minsta älskling!

Idag hade jag tjejerna hemma från dagis. Ville passa på att mysa lite med dom eftersom Kiara ska till sin pappa imorgon. Vi gick till öppna förskolan där båda älskar att vara.

När vi kom hem hitta vi en fjäril i fönstret i trappuppgången. Tjejerna satt sig på trappa och titta på den.

-"Mamma, är den snäll?", fråga Kiara.

- "Ja, den är snäll, svara jag.

"Den är inte farlig Minkan" (hon kallar Bianca det), sa hon lite kaxigt

Helt plötsligt flög den ner till Bianca och hon blev överlycklig och försökte fånga den. Sedan flög den till Kiara.

"Neeej,  mamma jag gillar den inte", sa hon med lite panik i rösten och försökte vifta bort den.

Det hela lät så förbannat roligt och jag asgarvar bara jag tänker på det haha.