Ni skulle sett lyckan i Kiaras och Biancas ögon när dom såg varandra i morse. Båda bara log och kramades och pussades. Sen tog Kiara, Biancas hand och gick iväg och lekte. Gud, vad jag älskar min underbara döttrar och jag är så glad att dom har varandra. Dom uppskattar verkligen varandra och älskar att leka tillsammans.

Kiaras feber försvann på morgonen och hon har varit pigg och glad. Hur länge det varar återstår att se för hon vill inte sova middag. Med tanke på vilken lång resa hon har gjort så borde hon vara jättetrött, men jag tvingar henne inte. Hon sov ju ordentligt i natt. Bara jag som inte kunde sova alls.

Det är en omställning för mig också att få hem henne. Inget negativt alltså för jag är överlycklig över att hon är hemma. Är svårt att förklara hur det känns allting. Jag har vant mig vid att tänka mig henne i thailand och miljön där och helt plötsligt är hon hemma hos mig och då måste jag tänka om. Det är jobbigt att inte veta vad hon upplevt och hur det sett ut där hon varit. Hon kan ju inte berätta det heller. Hoppas på att Pontus snart skickar över lite bilder.